sparvis.blogg.se

Nu ska jag berätta lite om historian hur vi kom på att skaffa fågel och hur jag började övertala min pojkvän.

Första tankar om det kom i ungefär maj 2012 skulle jag säga. Jag kommer inte ihåg varför men i alla fall började jag tänka på mitt barndom. Jag och min bror har alltid haft djur omkring oss när vi var små. Hundar, kaniner, marsvin, en mus, en katt, fiskar, hästar, sköldpappor, undulater... Japp lite allt möjligt kan man väl säga. Inte allt på samma gång så klar, men under åren.
Undulater.... Tänkte jag. Jag kommer inte riktig ihåg hur det hände att vi fick våran första, Peter den förste. Jag kommer ihåg och mamma brukade berätta är att han bara flög till oss. Som jag minns var vi i min pappas restaurang och den bara kom till oss. Han var jätte tam och super gosig! Efter som han var lika fri som Peter Pan men valde att kommer till oss blev det hans namn. Eftersom ingen hörde av sig att han missar sin naturfärgade gröna undulat, bestämde vi oss att behålla honom. 

Så här ungefär såg han ut, vår Peter Pan. De är väl rätt lika ändå (båda gröna) eller vad tycker ni? :)
Vi visste att han inte var en unge då det området på övre delen av näbben var blå. Undulatungars övre del av näbben är rosa. Är det en hane så är den blå och brun hos en hona.

Han blev en riktig del av vårt liv. Han åt med oss, gömde sig i mitt lejonhår, duschade i handfatet och hittade på allt möjligt bus.

 Efter något år tänkte vi att det vore nog rätt skönt att skaffa en kompis till honom. Det fick bli en blå hona. Dock var det ingen vanlig underlat, utan en engelsk undulat. För er som inte riktig vet skillnaden: engelska undulater är lite större och näbben ser lite intryckt ut.

Här en bild som liknar Coco som hon fick namnet. Dock som sagt det var en hona så hon var inte blå över näbben utan brun. :)

Det var alltså min personliga första kontakt med fåglar som husdjur.

Efter ett bra antal år så dog var käre Peter. Eftersom vi inte ville att Coco skulle vara ensam så pratade vi med en kolega från min pappa som hade olika soters fåglar själv och en liten hobbyuppfödning. Hon sa att hon kunde ta över henne. Vi var glada att hon inte behövde vara själv utan i ett rätt stort flock av samma art.

Det är självklart att det är lika viktigt för egentligen alla sorts djur att ha någon av den egna rasen att prata och omgås med.

---

Jag började kolla på filmer om undulater på youtube och min pojkvän började smygtitta och frågade varför jag tittade på sånt. Jag berättade honom att jag saknar kvittrandet av undulaterna jag haft för ett bra antal år sedan. Jag berättade hur gulliga de kan vara och vad de kan lära sig. Berättade till exempel att Coco råkade lära sig det sättet vi visslade på när vi skulle ropa hunden. Coco var super stolt att hon lärt sig något och visslade på det sättet hela dagen. Labrador-stackarn satt framför dörren hela dagen och undrade varför vi ropade på henne men ingen öppnade dörren åt henne. Och flera sådana gulliga historier som ni som har egna fåglar kan tänka er.

Johan, min kille började själv titta på videos om undulater och tricks de kan lära sig och tyckte också att fåglar är gulliga och smarta. Ett djur som han gärna också skulle vilja ha.

Som nästan alltid när man pratar med föräldrar om att skaffa husdjur var både hans och mina rätt så emot våran idé. Dessutom bodde vi båda fortfarande hemma vid den tiden så det var rätt så tråkigt.

 

Då blev vår idé lagt på is, dock INTE glömt!

Detta var början av en underbar förändring i vårt liv... :)